.

Idag ska vi tillbaka till min barndomsby för att gå på "Mogata-marken". Mysigt! 

Oh så måste jag åka förbi "mitt" gamla hus och se vad som blivit av det! När jag var yngre kommer jag ihåg att jag alltid blev så ledsen när dom tagit bort mitt träd, eller målat mitt staket osv. Kändes ju som att det var mitt hus som nån okänd människa hade klampat in i och styrt om.

Oh, vill gå förbi piknik stenen också! Jag och en kompis brukade antingen baka eller gå upp för att köpa något i den lilla lanthandeln som fanns då och sen sprang vi till stenen, satt där och fikade. Och den lilla lekstugan på dagiset, där jag tog mitt första bloss. Staketet på skolan där jag bröt min arm, rundorna i skogen där jag brukade gå med våran dåvarande hund Mia, trippen till skolan där vaktmästaren stog vid ett övergångställe varje morgon för att se till att alla kom över tryggt, barndomskompisarnas hus i slutet på våran gata, honungs-polisens hus, den lilla (som då var stora) pulka backen. Man har minnen på precis alla gator.

Ibland vill jag bara vara liten igen.

Äntligen klar med hallbyrån/telefonbyrån som målades i höstas och sen dess stått i klädförrådet och väntat på lite omvårdnad. 

Före bild, dock lånad bild. Men våran var exakt en kopia av denna.

Den här dagen har som alla andra sprungit på. Just nu sitter jag långt ner i soffan, T & bror Micke sitter bredvid och kollar på kanalen "discovery". Det märks vem som bossar över tv-dosan, då den kanalen står på dygnet runt. På min andra sida sitter Nadja och spelar "subway surfer" på surfplattan och jag sitter vid datan, sociala klubben med andra ord.


Dom här dagarna har jag fått hoppa in på ett städ jobb, varit i stan, handlat käk, fikat med fina Natta och fixat och donat här hemma. Var även i en tygaffär idag och köpte tyg för första gången i mitt liv. Det är till ännu en av mina projekt jag börjat med. Bild kommer så småningom ;-)

Nu ska jag mysa ner mig hos gubben innan det är dags att inta sängläge.

Man får räkna med att vissa dagar skrivs det inte så mycket här och andra dagar kan det skrivas mer. Det beror på hur mycket som har hänt. Som igår hade vi en sån där meningslös fast välbehövlig dag som inte var så händelserik.

Imorse vaknade jag iallafall utav solen. Älskar att vakna av solen! Så har vi en gran utanför sovrumsfönstret och om man tittar på den så kan man se om det är vindstilla ute eller om det blåser. Helt vindstilla! Så jag for upp ur sängen. Tyson och Viva också, dom går alltid upp med matte. Släppte ut hundarna, borstade även av Tyson denna (jädra) vinterpäls och han fick äta frukosten ute  med aktivitetsbollen,

Idag for jag upp skapligt ur sängen. På tapeten idag så stod det

Så morgonen började med en långpromenad med Tyra. Flexikoppel på och ut i skogen, körde även lite godis sök. Det var uppskattat!


Hände dock en liten incident med en annan hundägare som jag inte tänker gå in så mycket på, då jag inte vill hänga ut någon.

Men jag var så arg så jag skakade, ännu argare blir man när människan kalla sin hund "Idiot hund" och "jag ska mörda dig hundjävel"! Jag förklara för hen att det säkert inte är fel på hunden utan att det nog hänger på ägaren istället. Det är inget som gör mig så arg som när människor säger så elaka saker til djur och barn, varelser som inte kan försvara sig och som det är dessutom är människan som skapat beteendet. 

Hur som helst! Efter det gick jag hemmåt, rasta alla andra hundar här hemma och fick sedan oväntat besök av bror Christer och Cornelia. 

Spindlar, spindlar, spindlar. Jag hatar dom och är så äcklad utav dom. Men grejen är att dom är så jädra medvetna om det (jag är helt frisk). Dom ger mig renutsagt ett helvete.

Här om dagen när jag satt och filade klorna på Tyson. Så låg han på golvet och jag satt bredvid samtidigt som jag små gluttade på en film som var på tv. Så kommer Diesel i jordens fart ifrån köket samtidigt som han bollar med något mellan tassarna. Han springer rakt emot mig och jag försöker se vad det är som han "bollar" med men just då gör han en sån passning till mig och jag ser den där svarta, lilla saken åka under mitt ben, och jag som sitter skräddare just då lyfter på benen och vad är det inte om inte en sån där snabb, vidrigt spindel.

Och nu hade precis varit över hos bror Micke och co. Kom precis hem. Gick raka vägen in till vardagsrummet och innan jag ens sett att Tobbe kommit hem så får mina ögon fokus på något annat. Svart, stor och vidrig med massa ben.

Jag ställer till med en scen och Tobbe säger irriterat "Men kan du hämta en plastburk så kan jag ta den!". Jag skulle precis springa in till köket för att hämta denna burk när jag ska gå över listen mellan vardagsrum och kök, tror ni inte det sitter är jävel där också?!

 

Imorse tog jag och Tyson oss en riktigt vårig spring runda. Solen lös och det var riktigt skönt ute! Vi sprang ikapp mamma & Kelly och sen promenerade med dom hem. 

Sen tog jag en dusch, käka frukost och så kom mamma och plocka upp mig för att åka till Sörping. Blev *viskar så inte Tobbe hör* hårfärg. Nånstans där imellan så hade det hunnit blåsa upp till storm. På vägen hem ringde bror och sa att partytältet som vi har haft uppsatt sen hans 25-års fest höll på att lyfta. For hem och väl hemma var det bara att plocka isär tältet i stormen. Trodde ett par gånger att jag skulle lyfta med tältet. Men nu är det nere och även allt annat bråte som låg utspritt över gräsmattan. Skulle även kissa av Viva och hon fick anstränga sig för att hålla alla sina fyra on the ground. 

Nu sitter jag här iallafall! Med hårfärg i håret. Det är ju tur att man inte är frisör iallafall. Har fläckat ner vårat badrum tooootalt, fasiken. Borde ha viskat där också, T blir super arg! Typ "Det är hårfärg över hela badrummet!" Jag - "Nejjje! Det är gammalt! Det var innan vi flytta in..".Fast nu rädda dock min super fina, fluffiga, turkosa badrumsmatta det mesta, typiskt! Så blir att införskaffa sig en ny om det inte visar sig bli snyggt med turkos/röd prickig matta. Det vet vi inte.


Nahe! Tvätta ur denna smet och göra nåt vettigt!

Imorse vaknade jag av den här rebellen,

Vid kl 8 på morgon den 11/4 satt jag med familjen gamla hund Totte framför brasan. Han älskar att ligga framför brasan och jag satt och klappa han under hakan. Det var en timma kvar till samtalet till veterinären skulle bli gjort. Tyson gick omvägar runt Totte för att ge han space medan Viva så gärna ville krypa upp bredvid Totte.

Efter att ha rastat mina hundar så bar jag ut Totte till bilen. Åkte och hämta upp mormor och sen vidare till veterinären. Där konstaterade man att han hade feber och jätte ont i magen. Men lite hopp fick vi ändå, då veterinären förklarade att febern tydde på att Tottes kropp kämpade på. Men han hade fortfarande väldigt ont, vilket syndes på han då han hela tiden ville luta sig mot mig. Vi fick en remiss vidare till Norsholm. Jag gick och bar på Totte i väntrummet och väntan vart långt. Mina armar hade domnat bort för längesen men jag hade inte hjärta att släppa ner gubben på det kalla golvet. Vidare in till ett rum, likaså där lutade sig Totte mot mig hela tiden. In i röntgen rummet, där Totte somnade på bordet. Vi fick sen vänta där ett bra tag innan en veterinär hade tittat på röntgen bilder. Vi kom sedan tillbaka till rummet där jag satte mig på en stol med Totte i mina armar. Han somnade till även där och han blev tyngre och tyngre. Ibland tittade han upp men slumrade till lika fort igen. Vid det här laget hade mamma slutat jobbet och kom in till rummet där jag, mormor och Totte befann oss. Vi disskuterade olika alternativ. När en sköterska kommer in och förklarar att det är något som sitter fast i Tottes tarmar. Vi hade två val. Att han skulle få somna in eller akut operation. Totte var annars en livsglad hund, om en operation gick vägen så är det värt alla pengar i hela världen. Vi var tvugna att chansa, för Tottes skull. Veterinären kom in och satte dropp på Totte som fortsatte sova i mina armar. En stund efteråt kom en ifrån operations avdelningen och tog Totte ifrån min famn. Totte hade legat sålänge i mina armar så det kändes som att jag fortfarande bar på honom, armarna bara skakade på mig. Det stunden när Totte försvinner och tanken finns där att det här kan vara sista gången jag ser han vid livet, det är en stund jag aldrig, aldrig vill vara med om. Men så blev det ..

Vi åkte hem, 20 minuter senare ringer mamma som precis pratat med veterinären som förklarade att Totte även hade tumörer i magen och det fanns inte mycket att göra åt.

Jag är en "stark" människa som inte vill visa mig svag inför andra just för att jag inte vill förvärra situationen. Men om nätterna så brakar det för mig. Dessa nätter har varit otroligt jobbiga. Men jag vet att Totte finns med oss här även om han har vandrat över regnbågsbron. Han spenderar nu dagarna med våra andra bortgångna djur på en jätte fin plats, där det inte finns någon smärta eller krämpor. 

Han har funnits med oss i hela 13 år och har levt ett jätte bra liv med mycket kärlek, han har varit en lycklig hund och min älskade barndomsvän. 



Sov gott och vila nu min älskade vän, tills vi ses igen.

Igår träffade jag av en slump en chinese crested uppfödare, en jätte snäll och tuff tjej. Som jag även kunde vända mig till gällande frågor om rasen osv. Det är skönt att se att det finns så omtänksamma och seriösa uppfödare.

Till saker så hade hon annonserat ut massa hundsaker som vi skulle åka frossa i. Väl där fråga hon vad vi hade för hundar och det visade sig att hon var uppfödare av Vivans ras.

Därifrån kom jag med ett sele till Viva och en inbjudan till en kines-träff i sommar. Så jädrans kul! Nu längtar jag som tusan till början av juli och få träffa en massa kineser. 

Ville bara säga det för nu är jag så jädrans förväntansfull och vill att det ska vara juli nu, helst igår. 

Tänkte försöka börja blogga igen! Dels för att jag har för mycket fritid och för att andra med lika mycket fritid kan roa sig här några stunder.

Var ett tag sen jag skrev mitt sista inlägg, men nu gör vi ett nytt försök! Vintern 2012 och fram till nu har varit ganska så jobbigt och omtumlande. 

En dag i November satt jag hemma när jag fick ett samtal från min kära pappa. Fick veta att han låg på sjukhus och dom visste inte vad det var, dom anade en propp i lungan. Kommer ihåg att jag frågade "om jag borde bli orolig". Fast jag visste nog svaret innan jag hade frågat. "Nej, det ska inte vara någon fara". Det är ganska typiskt min pappa det :-)

Oron var maxad trots det och jag satt hemma med mobilen i handen och väntade. Framåt kvällen börja det pågå en kedjeringning. Det hade börjat med en sköterska som hade ringt och underättat pappas fru, sen fick jag samtalet från min brors sambo att "det var dags att åka upp till Karolinska i Stockholm för att vara hos pappa". Från och med då började allt gå i slowmotion. Jag och min bror var då hos våran mamma, därifrån agerar man bara. Tänker inte, springer hem och satte mig i bilen med mina två bröder och mammas sambo som skjutsade upp oss denna extremt långa resa som i vanliga fall brukar kännas ganska kort. Väl där uppe träffade vi på farbröder och farfar som hade vart med om samma långa resa som vi. Tillslut hittade vi pappas avdelning Torax, pappas rum nr. 5 och pappa. Det skär mycket i ens hjärta att se sin pappa svag inlindad i maskiner och slangar. Vi stannade där fram till småtimmarna och åkte sen vidare hem till pappas och hans frus hus. Vi stannade i Stockholm under 4 dagar för att stötta och vara med pappa. Vi fick fira farsdag på Torax avdelningen, det vart tofflor och tårta som nog var ganska uppskattat. 

Det visade sig vara hjärtflimmer som i sin tur hade gett hjärtsvikt. Efter den kvällen väntade sig en massa elkonverteringar, starka mediciner och sjukhus besök för pappa. Nu har vi dock fått tillbaka våran glada pappa, oron finns där men inte lite påtaglig. Det har blivit bättre och vi hoppas att det fortsätter så. Nånting man har lärt sig så är det att man tar sina nära och kära för mycket för givet ibland. Jag är ändå en människa som är extremt orolig utav mig. "Lite mammig" över dom jag älskar och ändå så var den här händelsen en liten klocka att man ska fasen vara rädd om dom man håller kärt, man har bara alla till låns och ta vara på den tiden.