När minnet sviker.

På morgon kom Petra förbi på kaffe. Mycket musigt! Efter att hon åkte så hade jag ett ansikte av en människa jag kände förr i minnet, men inget namn. Jag hade totalt glömt bort namnet! Det var helt borta och jag gick timmar och tänkte. Men kom inte påt! Jag frågade folk, men ingen visste vem jag pratade om. Dagen fortsatte med att laga mat, städa osv. Men jag hade ännu inte släppt det! Jag blev bara argare och argare på mig själv för att jag inte kunde komma på namnet! Till slut kom droppen. Jag sprang ner till källaren, rev upp några lådor för att hitta skolkatalogen. Tillslut fick jag tag på en gammal från 98-99. Letade efter människan och tadaa! Vilken lättnad, jag hittade människan och jag har ett namn. 

Men nu har jag ju istället glömt bort vad jag skulle ha namnet till? Vart hela grejen började liksom. 

Orkar inte tänka mer idag efter att hjärnan har gått på högvarv hela dagen. Bara inse att jag är 21 år och dement.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0